Fokus på förbättring. Att journalister ofta direktsänder om nyhetshändelser ifrågasätts. Vilka lärdomar kan vi dra av ”live-revolutionen”?
Etikett: direktrapportering
Ökade möjligheter till direktrapportering från nyhetshändelser ställer också högre krav på att journalisten tar rätt beslut, i realtid. När du är mitt i rapporteringen har du ganska små möjligheter att rådfråga arbetsledare eller utgivare om råd.
Vilken attityd och vilket språk passar för liverapportering? Här är mina erfarenheter.
Direktrapportering, liverapportering eller livebloggande — en av de nyaste formerna att rapportera har många namn. Det handlar om att följa en händelse och rapportera i textform, minut för minut, ofta i kombination med en interaktion med publiken. Här är några grejer som kan vara bra att tänka på inför en direktrapportering.
Jag hör ganska ofta människor sucka över nätets snabbhet. Att webbjournalistiken är synonymt med något flyktigt, hafsigt och antagligen fullt av sakfel. Att kritiskt granskande eller djupare journalistik offras på de snabba nyhetswebbarnas altare. Sällan eller aldrig handlar diskussionen om hur man kan vässa den allt viktigare just-nu-journalistiken.
Samtidigt som traditionell brittisk media får kritik för att vara för långsam i rapporteringen om upploppen i London, ökar bloggar och mindre nättidningar kraftigt. Studenten Gaz Corfield ska enligt honom själv ha fått en miljon sidvisningar på 24 timmar, sedan han började direktrapportera om upploppen på sin blogg The West Londoner.
Just nu är fotbollsorganisationer och press indragna i ett brittiskt storbråk. En av knäckfrågorna är om hur reportrar ska få direktrapportera via mobiler och datorer från matcherna – och hur snabbt stillbilder ska bli tillgängliga när det är match.