En förhoppning inför det nya året är att vi funderar över sociala mediers styrkor och lär oss av dem.
Kategori: Reflektioner
Fortfarande ser man ett uns av missunsamhet mot gamla medier i medieforumens diskussionstrådar.
Förhoppning: Att robotjournalisterna hjälper de mänskliga journalisterna att bli bättre – inte bara jobbar parallellt med automatiskt innehåll.
Journalistiken 2020. Sedan multireportrarnas intåg har frågan stått stilla.
Journalistiken 2020. En nyårsförhoppning är att riks- och Stockholmsfixeringen i mediediskussionerna minskar under 2020.

Blåljusbevakning. Hur motiverar vi journalister att vi berättar om exempelvis trafikolyckor och bränder? Varför är det viktigt att det når allmänhetens kännedom? Mediemänniskan frågade några redaktörer.

När vi sätter in nyheter i två tydliga fack, riskerar en pusselbit att falla i glömska. Mellan det snabba och det genomarbetade glimrar en bortglömd diamant.

Jag hör ett nytt uttryck från flera olika mediehus. Det är ett modeord och som beskriver vad journalisterna inte ska ägna sig åt: Mellanmjölk.
Varför är demokratiparagrafen okänd?

Allmänintresse? SVT tar avstånd från uttalanden och få sägs ha förstått varför. Om det stämmer behöver kanske orsaken (demokratiparagrafen) spridas till allmänhetens kännedom.

Valbevakning. Mediemänniskan listar de viktigaste sätten att bevaka ett val.
Sluta snacka skit om sommarvikarier

Fördomarna mot yngre vikarier börjar bli lite väl trötta, tycker Mediemänniskan.
Är multijournalisten död?

Journalistutbildningarna breddade sig, alla skulle kunna ta bilder, filma, sända direkt och skriva texter. Men så blev det inte. Är drömmen om multikompetens förlorad?

Det pågår ständigt en debatt om public service. Utan att ta ställning (trots att jag själv arbetar inom public service) saknar jag att diskussionen faktiskt handlar om vad svensk public service handlar om i grunden.
Är din mamma en tjuv?

Din granne, din mamma, din politiker – kanske du själv. Alla riskerar att göra det: Bryta mot upphovsrätten.