lördag 19 september, 2020

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Foto: Pixabay

Presskonferensens olika ansikten

Corona-bevakningen. Har vi helt olika förväntan på vad en pressträff ska innebära?

Coronakrisens Sverige. Den dagliga presskonferensen hos Folkhälsomyndigheten har blivit rutin och en symbol.

Pressträffen har skildrats på metanivå, bland annat av Medierna i P1 i flera inslag. Oisin Cantwell har liknat den vid melodifestivalen.

Är journalisternas frågor för dumma?

En Facebooktråd efter en av sändningarna får mig att fundera. I kommentarerna upplevs journalisternas frågor som förvirrande, snarare än klargörande. Reportrarna hakar upp sig vid petitesser. ”Vad är det för jävla frågor de ställer?” undrar någon.

Här kanske det sker en krock mellan olika förväntningar, tänker jag. Vad är egentligen syftet med presskonferensen?

”Dumma” frågor måste ställas för att få företrädare att vässa argument och förklara. Jag ställer ofta dumma frågor i tjänsten. Inte (alltid, hehe) för att jag själv inte har fattat, utan just för att få fram mer klargörande eller detaljrika svar.

Varför gränsen för rekommendationen går vid max 50 personer och inte 45 kan upplevas som en tjafsig fråga, men den kan nog vara berättigad för någon som är nyfiken på varför gränsen satts just där.

Jag tänker att tittarnas syn på en presskonferens som en ren informationsöverföring krockar med journalisternas förväntan på den som en chans att stöta och blöta. Murvlarna tänker inte på live-sändningen, de är vana att ”reda ut” detaljer, kolla så att de har skrivit rätt i blocket, få huvudpersonerna att omformulera sig.

Kanske är detta något att ta med i beräkningarna när presskonferenser sänds direkt. Detaljfrågor kanske bör vänta till de enskilda intervjuerna efteråt. Det vore synd om dumma frågor inte ställdes.

Är svenska journalister för lugna?

DN:s text om den tyske tv-reportern som dyker upp på Folkhälsomyndighetens presskonferenser, fångar ytterligare en fråga om pressträffens roll. Är det en tuff utfrågning, eller ett konstruktivt samspel mellan experter och journalister?

”Presskonferenserna är i regel mer konfrontativa än i Sverige och journalisterna frågar verkligen ut de som sitter där uppe” säger Nordenkorrespondenten Christian Stichler till DN.

I svenska mediehus pratar vi i dag om så kallad konstruktiv journalistik och om hur den konfrontativa reportern kan kännas förlegad – pendeln har svängt från de tre O:nas skjutjärnsjournalistik.

Frågan är vem som har rätt – vilka typer av journalistik som behövs under en pandemi? Den förmedlande, den konstruktiva eller den utmanande? Antagligen allihop.

Kommentarer:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *