måndag 28 september, 2020

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Kameradrönare vanligare som verktyg i media

TV4:s så kallade drönare har fått mycket uppmärksamhet under Almedalsveckorna 2013 och 2014. Flera medieföretag sägs också ha upptäckt drönartekniken där och då. Men den har faktiskt använts länge av olika produktionsbolag.

På engelska kallas drönare UAVUnmanned Aerial Vehicle eller UAS – Unmanned Aircraft Systems.

Enligt Wikipedia är en obemannad luftfarkost en drönare om den inte används för rekreation, alltså modellflyg. Det borde innebära att även mindre UAV-farkoster, som mediers kameradrönare, kan räknas dit.

Levererar pizza, tar flygfoton och letar försvunna

Från början hörde vi mest talas om de militära drönarna. Det dominerar exempelvis DN:s specialflöde om drönartekniken.

I dag kan UAV:s användas på flera sätt. I Tyskland jagar de klottrare enligt den här artikeln. De övervakar renar i Sverige, levererar pizza i uav_dronare_uasRyssland och snart även böcker i USA. Svensk polis vill också använda drönare för att få överblick. Missing People använder tekniken för att leta efter försvunna.

I medierna kunde vi också se ”drönarattacken” mot Jimmie Åkessons tal i Blekinge nyligen.

TV4:s kameradrönare på Gotland var inte första gången svenska medier använt sig av tekniken. Drönare har till exempel använts för att fotografera fotbollsarenor, byggarbetsplatser och andra vyer till tidningar. Produktionsbolag använder också drönare för att till exempel filma konserter.

Exempel på flygfoto från drönare i media:

Flera krav på journalister med flygande kameror

Vad krävs då för att använda obemannade luftfarkoster för att till exempel fotografera eller filma till medier? Det är inte enkelt.

Transportstyrelsen måste godkänna sådan verksamhet som är kommersiell (inte modellflyg). Dessutom krävs tillstånd för att sprida flygfoton enligt Försvarsmakten:

”Det krävs således inte tillstånd i förväg för flygfotografering eller liknande registrering inom Sveriges territorium för närvarande, men alltid för spridning oavsett hur detta sker.”

Frågan är hur många medier som söker sådana tillstånd efter att bilderna tagits, innan publicering?

Jag har inte lyckats hitta någon information om vad som gäller för direktsändningar från luften.

Drönarjournalister i konflikt med myndigheter

uav_dronare_uasRegelbråk har också tagit fart på flera håll. I USA stoppade polisen en journalist från att använda en drönare. CBS 60 Minutes hamnade i blåsväder efter att ha använt en drönare för att kika in över stängslen vid en förläggning där flyktingar var fångna. I Sverige ville Säpo se ett flygförbud över Almedalen efter TV4:s luftakrobatik.

Amerikanska universitet har även försökt genomföra utbildningar i ”drönarjournalistik” men blivit stoppade av myndigheterna, bland annat Missouri Drone Journalism Program.

Kameradrönare struntade i kommandon — flög iväg

Det är inte helt riskfritt, som med all teknik. Med vissa modeller har det hänt att quadrocoptern, som små helikoptrar med flera rotorer kallas, tappar kontakt med föraren på marken och sätter full fart åt något håll. Det hände till exempel vid en flygfotografering i Hälsingland.

Sist men inte minst vill jag tipsa om University of Nebraskas Drone Journalism Lab som följt nyhetsflödet om främst fotograferande drönare.

Låga priser för ett eget litet UAV

Tänker man bort reglerna är priset inget hinder för redaktioner att skaffa fotoförmåga från luften. För ett par tusenlappar går det, i en vanlig hobbybutik, att få en mindre quadrocopter med en kamera som skulle fungera — åtminstone för webbpublicering.

Ett Kickstarter-initiativ vill skapa drönare som följer efter sin ägare, lite som en hund. Kanske kan drönare bli ett självklart verktyg för framtidens multijournalist?

Kommentarer:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *