onsdag 26 april, 2017

Mediemänniskan

Resurs för nyhetsjournalister.

5 saker jag saknade på min journalistutbildning

Den här texten ingår i en serie blogginlägg som riktar sig till dig som studerar till journalist eller som funderar på att hoppa på en journalistutbildning.

De flesta svenska journalistutbildningar har insett att det krävs praktisk kunskap i bagaget när man ger sig ut i arbetslivet. Därför är de flesta utbildningar breda och innehåller det mesta, men inte alltid allt man kan behöva. Här är några saker som jag saknade på utbildningen.

Jag är nöjd med min journalistutbildning. Samtidigt som den gav en fil. kand. i journalistik, innehöll den också många praktiska moment där vi fick bli vänner med videokameran, radiomikrofonen, studion, kontrollrummet, redigeringsprogrammet och datasalen.

Här är dock några punkter som jag saknar:

Ekonomijournalistiken

Jag kan inte påstå att jag känner mig bekväm med att öppna en årsrapport eller en bokföringspärm för att granska det lokala företaget eller en kommun. Det är något som många journalister skulle ha stor nytta av, men de flesta har ingen ekonomiutbildning och får heller inte tid att skaffa sig kunskapen genom att plöja igenom dokument och ställa frågor till någon äldre kollega. Erfarenhet av praktisk ekonomijournalistik är ovärderligt för de journalister som hamnar som allmänreportrar på tidningar, radio eller tv.

Bildjournalistiken

Stillbildsfoto och bildjournalistik var något annat som jag saknade i kursplanen. Vi lärde oss tv-foto, rörlig bild och videoredigering, men aldrig att ta bilder för press eller webb. Detta är också kunskaper som de flesta medieföretag kräver: Lokaltidningarna skickar ut reportrar med kameror i händerna, precis som radioreportrarna i dag ska leverera bilder till webben.

Utbildningarna skulle kunna höja kvaliteten på sikt om journalisterna fick lära sig att ta bättre bilder än platta foton av intervjupersoner på deras kontor.

Webbjournalistiken

Det har säkert hänt massor på utbildningarna på bara några år. Ett område där jag hoppas att det hänt mycket är webben. Jag hoppas att utbildningarna i dag fokuserar mer på de möjligheter som webben ger för journalistik och att alla verktyg som en modern nyhetssajt har presenteras.

Webb-tv, chatt, poddradio, live-uppdatering, hur man hanterar ständiga uppdateringar i samma story — är det något som dagens journaliststudenter får öva på?

Den bästa utbildningen för mig i det här området har varit att på egen hand surfa runt på stora nyhetssajter och se hur de jobbar. Tittar man på webben med de glasögonen lär man sig alltid något.

De sociala medierna

En annan viktig del som jag hoppas att dagens journalistutbildningar skickar med är praktiska kunskaper om de sociala medierna. Hur får man snabbt tag på källor via Twitter och Facebook, både globalt och lokalt? Hur skapar man en relation till publiken? Vilket språk ska man använda som journalist i de sociala medierna? Hur kan man använda en blogg för nyhetsförmedling och vad krävs för att driva en sådan på lång sikt?

Studentradion som en del av utbildningen

I anslutning till min journalistutbildning fanns en studentradiostation och en studenttidning. Men dessa möjligheter användes inte i utbildningen. Jag tror att det skulle gagna både studenterna och universitetet. Kunskaper kunde omsättas i praktiken, vilket skulle ge studenterna mer övning, erfarenheter och arbetsprover under journalistutbildningen. Skolan skulle dessutom få ett vapen i den hårda konkurrensen med alla andra journalistutbildningar som finns i Sverige. Istället drevs radiokanalen och tidningen av studenterna på fritiden, vilket gav en varierande kvalitet på produkterna och många journaliststudenter deltog dessutom inte.

Nick Näslund
Mediemänniskan.se

Kommentarer:

  1. Jag tror ni var fler som saknade bildjournalistiken för på senare tid så har jag varit i många klasser och gjort lite punktinsatser. Och ganska ordentligt för pressprojekten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *