lördag 18 januari, 2020

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Ringer du dina case efter publicering?

Vilka effekter får det att vi journalister intervjuar människor och publicerar deras svar och bilder offentligt? Min journalistkollega har börjat ringa sina case efter att artiklarna publicerats och fått sig en tankeställare.

För att göra rapporteringen mer konkret använder journalister ofta ”case”, det vill säga en människa av kött och blod som får vara ett exempel på något som rapporteringen handlar om. Det kan vara en person som råkat illa ut när hon handlat på nätet eller någon som skulle kunna vara hjälpt av ny medicinsk forskning. Gemensamt för de flesta case är att de är ovana vid intervjuer och medieuppmärksamhet. Samtidigt är de viktiga för att inte journalistiken enbart ska kretsa kring teoretiska siffror och fakta som det är svårt att relatera till.

Kollegan berättade hur ett av hans case var mycket ledsen efter publiceringen. Inte för att artikeln var dålig eller missvisande, utan för kommentarerna som läsarna skrivit om artikeln på nätet. Det var elaka kommentarer som attackerade hennes person och utseende. Telefonsamtalet fick redaktionen att tänka om och stänga sin kommentarsfunktion på artiklar som innehåller case.

I dag ringer min kollega omkring var tredje case som han intervjuar. I samtalet frågar han den intervjuade hur han eller hon känner för publiceringen. Var något jobbigt? Vad var bra eller dåligt?

Jag tycker att det är ett bra initiativ som även jag själv borde ta efter. Det handlar inte om att låta de intervjuade påverka vinkel eller vad artikeln ska handla om, utan om respekt för de vanliga ovana människor som hjälper till att skapa bra journalistik. Jag tror att enkla telefonsamtal i längden skulle ta bort eventuellt obehag av att medverka i media – i stället skulle känslan vara att journalisten faktiskt bryr sig.

Vilka tankar väcker det hos dig?

 

Kommentarer:

  1. Ett bra initiativ, helt klart. Jag funderar ofta på hur journalistiken faktiskt påverkar de som jag intervjuar. Jag får mest ta skit när folk tycker att jag vinklat fel, men kritiken blir aldrig konstruktiv. Kanske är det här också ett sätt att öka förtroendet, som du skriver.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *