lördag 19 september, 2020

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Nyhetsflash: Det går att lura journalister

I sociala medier stönas det ofta kring hur dålig källkontroll medier och journalister gör. Förväntningarna stiger i takt med att hånfulla tweets läggs ovanpå varandra.

Jag drar mig till minnes den första april för några år sedan. Ett pressmeddelande om en försvarsövning damp ner på redaktionen där jag jobbade. En reporter skickades ut, ganska långt ut, till en flygplats i bevakningsområdet. Där skulle en presskonferens hållas angående övningen. Lite stressad kom hon in på flygplatsen och frågade var PK:n skulle hållas.

Det visade sig att en kollega var på bushumör. Han hade klistrat in Försvarsmaktens logga i ett Word-dokument och skickat det till nyhetschefen. Svårare än så var det inte att lura journalisterna. Irritationen på redaktionen byttes snart mot skratt.

Ansvar hos den som luras?

Liknande ”test” har gjorts flera gånger. Både pedagoger, aktivister och konstnärer har provat hur lättlurade journalister är, genom att dra iväg påhittade pressmeddelanden. Medierna publicerar. Det här väcker ofta chockreaktioner och mediehusen tävlar om att pudla. Alla är överens om att det är journalistens ansvar att kolla storyn.

Jag skulle vilja nyansera det en smula — en del av ansvaret borde rimligen ligga hos den som luras, eller hur? Varför inte ställa den till svars och låta kritiken hamna i knät på den som avsiktligt ville missleda allmänhetens utsända, alltså journalisterna?

Det gagnar ingen om förväntningarna på journalisterna är högre än vi kan leva upp till. Det skadar trovärdigheten. En av poängerna med Journalistik 3.0 är att faktiskt erkänna att vi journalister inte kan allting i hela världen. Vi är också människor och behöver ofta ta hjälp av publikens kunskaper. Crowdsourcing och what not.

En enda källa

Hur fungerar det då i praktiken?

Ett polistelegram hos en lokaltidning har i 99 fall av 100 en enda källa: polisen. Visserligen är polisen en trovärdig källa, men precis som journalister är poliser också människor, som inte sitter inne på hela den samlade bilden. Åtminstone inte några timmar efter en händelse.

Ska man då vänta med att publicera innan journalisten har pratat med alla som vet något om händelsen? Starta en egen polisutredning? Eller åtminstone vänta på fallande dom innan något publiceras? Vissa hävdar det. Jag tycker det verkar orimligt. Det skulle i extremfallet innebära att människor mördas, försvinner ur samhället, utan att någon får veta varför, eller vad polisen misstänker. Ryktesspridningen sätter fart.

Kan inte allt

En journalist har inte kunskaper om allting. Ofta ställs stora krav på en så kallad allmänbildning hos journalister.

Det stämmer att journos lär sig ganska mycket om samhället under sina år i yrket. Även innan vi börjar jobba har vi säkert ett extra stort intresse och hänger med i nyhetsrapporteringen med andra glasögon än allmänheten. Vi vet vilka som är tjänstemän och vilka som är politiker. Vi vet vad en förvaltning är och vad som skiljer den från en nämnd.

Men vi kan inte allting om allt. Istället blir vi experter på att ta reda på bakgrund och skaffa oss ett hum om ett ämnesområde snabbt.

Krav på ”allmänbildning”

Kraven ser däremot annorlunda ut: i debatten kan man få känslan av att en journalist ska ha utbildning i statsvetenskap, och ha jobbat fem år i blandade yrken innan journalistutbildningen på tre år. Dessutom vara ”duktig på vetenskap”, vad det nu kan innebära. Naturvetenskap förstås. Algernas framväxt, ekonomi. Historia också! En journalist kan ju inte vara historielös. Vad hände under karbonperioden och under kristallnatten? Allt tillhör ju vanlig allmänbildning.

Hittar fel

Jag kan göra er besvikna: så ser det inte ut. Istället kan jag själv ofta hitta fel i journalistik om just mina privata intresseområden. Jag andas in och ska just utbrista ”det tillhör ju allmänbildningen!” när jag hejdar mig.

Istället för att håna journalister på Twitter — hör av er istället! Hjälp till att rätta, klargöra och förbättra. Du kan nämligen mycket mer än en journalist, åtminstone på din hemmaplan.

Mediemänniskan

Kommentarer:

  1. Det behövs helt enkelt smartare, äldre journalister. Är 40-årig naturvetare och trots detta tillräckligt bevandrad i historia och samhällskunskap för att hitta grodor varje vecka. Kanske har detta att göra med den försämrade skolan, bildningsförakt eller att branchen attraherar exhibitioinister snarare än tänkare.

  2. Problemet verkar vara att många journalister idag inte kan eller vill skriva en objektiv artikel, där de inte inhämtar kommentarer från alla parter, utan istället låter EN part uttala sig och på dessa grunder skriver en subjektiv artikel. Så man kan enkelt dra den slutsatsen att grundregeln för journalister – nämligen att vara objektiv – har försvunnit på något oförklarligt sätt. Ett bra exempel är när statsministern skilde sig och inte ville uttala sig om orsaken. Tja, då lät man relationsexperter ”spekulera” över orsaken, så att den objektiva kvalitetsjournalistiken uteblev, vilket resulterade i att trovärdigheten för den nuvarande journalistiken ytterligare undergrävdes. Sedan kommer det i slutet i artikeln att de försökt att nå den eller den för en kommentar och då verkar det som att de på något sätt ”frispråkar” sig själva. Det är många journalister som i sina artiklar framhåller att vi lever i en demokratisk rättsstat, medan de själva inte verkar respektera det statsskick som råder då de ofta ger sig på t.ex kungahuset utan att visa den respekt som faktiskt råder i en demokratisk rättsstat med fastställda samhällsnormer och värden.

  3. Bra reflektioner. Reportage och artiklar med brister som inte källgranskats ordentligt innan de når ut till massan bidrar till att öka misstron mot journalistkåren. Har sett prov på ett antal artiklar som fått förödande konsekvenser för privatpersoner på grund av att journalisten varit partiskt och låtit bli att höra den andra versionen och inte gjort en grundlig research. Bristerna går sällan att rätta till i efterhand.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *