onsdag 24 oktober, 2018

Mediemänniskan.se

Journalistbloggen med 2 000 besökare i veckan.

Illustration: Nick Näslund

Är multijournalisten död?

Journalistutbildningarna breddade sig, alla skulle kunna ta bilder, filma, sända direkt och skriva texter. Men så blev det inte. Är drömmen om multikompetens förlorad?

Att en och samma journalist i dag ska kunna förväntas ta en hyfsad bild OCH skriva en hyfsad text är inte en orimlig tanke tycker jag. Att den dessutom ska kunna filma med grundläggande koll på förutsättningarna för rörlig bild? Inte en omöjlighet, anser jag. Kunna plugga in en mikrofon och sända direkt med en enkel teknisk utrustning? Ja, varför inte? Ha lite koll på sociala medier, publikdialog, skillnaden mellan Instagram och Twitter? Ja, jag är villig att se det som ett standardkrav på en nyhetsjournalist.

Men så ser det inte ut på redaktionerna, trots att journalistutbildningar och fortbildningar gått ut på att lära ut just det. Jag känner en handfull journalister som kan hantera ovanstående punkter på ett professionellt sätt.

Nu verkar luften ha gått ur idén. Min bild är att företagen alltmer verkar ha gett upp. Det går tydligen inte att kunna så mycket samtidigt? Mediehusen bygger istället upp specialredaktioner där webb-tv-specialister sköter den biten – och skrivande reportrar kan pusta ut; möjligen skickar de en egen bild med mobilen också, men det är lätt att glömma eller att den blir för mörk. Etermedia-redaktioner kämpar fortfarande med kvaliteten på sina texter – över tio år efter att deras nyhetswebbar lanserades. Hur kan det se ut så? Och hur påverkar det varumärket?

Själv tror jag stenhårt på idén att det finns flera fördelar med multikompetens. Som reporter kan du själv äga ditt material och se till att din journalistik kan ta olika former. Du kan anpassa samma story till olika publiceringsytor – och på så sätt ha potential att nå fler. Grävet kan samtidigt publiceras som text, video, Insta-story eller podd, utan att först gå genom en mängd mellanhänder.

Att jobba multi har rykte om sig att vara stressigt. Det beror helt på om kravet är att producera alltihop på samma tid som tidigare. Det går förstås inte – man måste göra en sak i taget. Men det är inte själva multijournalistikens fel.

Kanske återuppstår den någon gång i framtiden: Multijournalisten, som nu verkar vara död.

Kommentarer:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *