lördag 16 februari, 2019

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Mediedirigering kan vara farligt – akta dig!

Att välja ”rätt medieslag för rätt nyhet” kan lätt förvandlas till en svart magi.

Mediedirigering innebär att man väljer om en nyhet ska förmedlas som tv, text eller radio och i vilka kanaler den ska publiceras.

Det här sättet att tänka är vanligt i dag, eftersom redaktionerna har förvandlats till mediehus med reportrar som kan hantera olika typer av utrustning, berättande och kanaler.

Redan innan digitalisering och internet gjorde det möjligt för redaktioner att mycket billigare ”göra allt” var de här tankarna vanliga. Var ett reportage ”bildmässigt” kunde det prioriteras av en tv-redaktion. Det innebar att om knäcket kunde tänkas innehålla häftiga bilder ansågs det bli bra tv.

I den moderna mediedirigeringen hänger tankarna kvar.

Faran är att viktiga nyheter prioriteras bort för att de inte passar mediet. Då har man kapitulerat som nyhetsförmedlare.

En gång hörde jag en tv-journalist säga att det i framtiden nog skulle bli så att tv-redaktionen bara satsade på genomarbetade inslag med hög bildkvalitet. Samhällsintressanta nyheter som var svåra att bildsätta skulle överges. Likaså snabba nyheter där bildkvaliteten inte var i topp. Ambitionen att berätta vad som hänt skulle kastas över bord.

Som multijournalist tycker jag istället att det är bättre att tänka:

Okej, det här har hänt. Hur kan vi förmedla det på bästa sätt i tv, radio, webb, text, sociala medier?

Att tvingas välja tillhör historien. Då hade en redaktion kanske en multireporter, en skrivarmurvel och en fotograf. När det då hände tre olika saker skulle man välja: vem åker på vad? Men i dag måste vi ha kommit längre än så.

mediedirigentI dag finns också fler och mer kreativa sätt att berätta. I tv finns grafik som kan vara färgstark och spännande att titta på, även om det handlar om Försäkringskassan.

I etermediernas nyhetssändningar är det inte bara ordningen på nyheterna som visar vad som är prioriterat, utan även längden på nyheterna. Ett telegram får en lägre dignitet än ett inslag. Om exempelvis politiska nyheter alltid blir telegram, eftersom de inte kan antas innehålla några roliga bilder — vilken signal sänder det till tittaren?

Låt inte mediedirigeringen bli en svart magi! Använd de olika medieslagens styrkor och berätta storyn, oavsett om det är på Twitter, i radio, tv, på webb eller i tidningen!

Kommentarer:

  1. Här är din kommentar, Nick, på en kommentar av mig på Medieormens hemsida under artikeln ”Det låga förtroendet för journalister är ett akut problem” som Cecilia Djurberg inte ger mig möjlighet att kommentera på plats då hon utan vettig förklaring helt enkelt har blockerat mig från att kommentera mera där:

    Nick: ”Det där är ju närmast en filosofisk fråga, Magnus. Det finns många ämnen där ”sanningarna” kan skilja sig från person till person, beroende på vilka perspektiv de har. Men det är som journalist viktigt att vara så saklig som möjligt.”

    De där ”sanningarna” inom citattecken är besvärliga. Är de sanningar eller är de bara åsikter? Kan du konkretisera med något exempel?

    • Det kan naturligtvis tangera åsikter, men upplevas av individen som en sanning. Vem är mest drabbad i en konflikt? Det finns två helt skilda ”sanningar” beroende på vem man frågar. Det är mycket svårt att ge något objektivt svar, eftersom det baseras på parternas upplevelser. Till exempel. Värderande ord som ”försämring” och ”förbättring” kan också fyllas med helt olika innehåll. Det betyder inte att båda versionerna kan upplevas som sanna, beroende på vem man frågar.

      • Tack för svar. Emellertid är något som upplevs som sanning inte nödvändigtvis en sanning. Jag anser att begreppet sanning används alltför slappt idag och har — inte minst i journalistiken — kommit att beteckna åsikter.

  2. ”Ambitionen att berätta vad som hänt skulle kastas över bord.”

    Ja, den inställningen gäller ännu.

    ”Okej, det här har hänt. Hur kan vi förmedla det på bästa sätt i tv, radio, webb, text, sociala medier?”

    En självklar fråga. Det är oerhört tragiskt att den inte tas på större allvar.

    När jag ändå kommenterar här vill jag passa på att berömma dig för din artikel på Medieormen, den om det låga förtroendet för journalister. Det är en väldigt viktig artikel och jag hoppas du åter vill ge dig in i diskussionen i kommentarsspalten där. Att som jag nu bara ha Anders Jackson att diskutera med där är inte så upplyftande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *