onsdag 26 april, 2017

Mediemänniskan

Resurs för nyhetsjournalister.

Illustration: Nick Näslund

Hur kan vi laga dålig live-bevakning?

Fokus på förbättring. Att journalister ofta direktsänder om nyhetshändelser ifrågasätts. Vilka lärdomar kan vi dra av ”live-revolutionen”?

Den har blivit kallad ”live-sjukan”. Nyhetssajterna, med kvällstidningarna i spetsen, tävlar om att ha den mest omfattande live-bevakningen vid större nyhetshändelser.

”Kostar live mer än det smakar?” undrar medieforskaren Ulrika Hedman på sin blogg och hänvisar till ny forskning där tillfrågade journalister själva börjar ifrågasätta de ständiga direktsändningarna. Inom branschen börjar vi fundera på hur live-sändningar kan påverka trovärdigheten och förtroendet.

Drar man det ännu ett varv, skulle jag vilja ställa frågan: kan det vara så att det är dåligt genomförd live-bevakning som skadar förtroendet?

Precis som i en annan pågående (?) debatt inom journalistiken – den om multikompetens – så döms nya fenomen ut när de är dåligt genomförda. I parallellen borde frågan vara ”dålig multijournalistik vill ju ingen ha; hur kan vi göra den bättre?”

Jag tror att även live-bevakningen sakta kommer att mogna. Dåliga direktsändningar blir nämligen ingen glad av.

Utförarna kommer att inse att det inte går att snacka hela tiden, eftersom man måste vänta på de uppgifter som faktiskt kommer.

Vi journalister kommer förhoppningsvis att inse att vi måste vara ännu tydligare med vilka uppgifter som är bekräftade och vilka som är osäkra.

Tittar man på andra länder finns det saker att lära sig för svenska redaktioner. Rullande live-bilder kan till exempel lämnas okommenterade under perioder: det är när det måste krystas fram något som det garanterat blir fel.

När det gäller direktsända presskonferenser finns ett problem med att redaktionen inte tar ansvar för vilka uppgifter som publiceras – det blir istället den som håller i presskonferensen som avgör. Därför kan det ofta vara olämpligt att sända polisens presskonferenser direkt, eftersom det kan råka komma med både namn och andra uppgifter som journalister inte vill publicera.

Hör och häpna: man måste vara ansvarsfull – också vid live-bevakning!

Kvällstidningarnas flashar och direktsändningar om kändisskvaller har kritiserats. Själv är jag inte förvånad över att redaktioner som bevakar nöje och kändisar även ser sådana händelser som stora nyheter. Prenumererar du på flashar från en redaktion där kändisars sjukskrivningar blir nyheter, så är det något du kan förvänta dig som pushnotiser. Det saknas knappast alternativ för den nyhetshungrige.

En positiv konsekvens jag ser av ”lajvandet” är att reportrar faktiskt är på plats när det händer. Inget borde vara bättre i sökandet efter korrekt fakta än att ha utsikt över vad som inträffar. Att ringa och få andra- eller tredjehandsuppgifter ur en polisrapport dagen efter behöver nödvändigtvis inte innebära att det blir mer rätt vid publicering.

Nu gäller det att välja rätt väg när vi går vidare utifrån de insikter och erfarenheter som redaktionerna skaffar sig – och själv är jag inte säker på att det mest lämpliga är att dra ur kontakten.

Kommentarer:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *