lördag 19 september, 2020

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Är ett lågt förtroende för journalister bra?

I en kolumn i Aftonbladet tidigare i år vände Peder Kadhammar på begreppen – kanske är det bara bra att inte journalister skaffar sig ett stort förtroende? Det får mig att fundera över om det finns olika typer av förtroende – och om krisen är allvarligare i dag än någonsin.

I sin kolumn skriver Peder Kadhammar:

Den journalist det är något med söker inte publikens applåder och han går inte i någons ärenden, inte i ”allmänhetens”, inte överhetens.

Det finns en vettig poäng i det där. Själv är jag inte helt övertygad om att journalister alltid ska ta parti för den enskilda människan till exempel, även om det tankesättet känns naturligt för många journalister. Däremot kan god journalistik förstås ibland gynna dem som saknar makt i samhället, men det är en annan sak.

Två typer av tappat förtroende

Den snaskiga journalisten

Tidigare kanske publiken inte hade förtroende för journalister, eftersom många tyckte att vi lade näsan i blöt. Murvlarna bökade upp skit som skulle må bra av att ligga orörd, menade kritikerna.

Den åsikten har jag också mött på flera sätt:

  • Jag har vänner som tycker att kriser och konflikter ofta vinner på att lösas internt, inom företaget eller organisationen, istället för att basuneras ut i pressen.
  • Jag har också varit med om att som journalist bli dragen över en kam, när personer jag ville intervjua hänvisade till övertramp som en annan redaktion gjort sig skyldig till.

Här håller jag med om att det kanske inte gör så mycket om förtroendet är lågt, i den meningen att vi alltid ska kunna slå åt alla håll. Man ska alltså inte kunna ”lita på” journalister. Journalister ska inte stryka medhårs – och vi ska försvara poängen i att föra fram problem i ljuset.

Journalisten med dold agenda – som far med osanning

Men det finns en typ av tappat förtroende som i mina ögon är mer allvarlig – och som inte på något sätt är bra.

I kommentarsfälten tycker jag mig kunna utläsa ett journalistförakt grundat i upplevelsen av att vi har en gemensam, dold, agenda. Enligt det här sättet att tänka utnyttjar vi vår position och vår tillgång till megafoner till att sprida olika budskap som vi själva väljer.

När det förtroendet går förlorat blir det förstås mycket svårt att lita på någonting som en journalist förmedlar. Allt kan vara fel, vridet, osant.

Här finns en stor risk – för om ingen tror på vad vi skriver eller säger, vilka blir då de viktiga källorna till opartisk och korrekt information?

  • Vad tycker du journalisterna ska göra åt det låga förtroendet? Skriv en kommentar!

Nick Näslund
Mediemänniskan.se

 

Kommentarer:

  1. Denna tredje typ – mediakoncentrationen, södermalmskoncentrationen och konsensuskulturen – ligger till grund för tankefiguren om journalistkollektivets gemensamma agenda, och det har stöd i empirin. När dreven går hänger man på.

    Orsaksförklaringar kan man säkert hitta flera. Jag tror att mycket handlar om LAS-skyddade äldre generationer som idkar politiskt färgad självselektion vid nyrektrytering och att detta lett till den nuvarande situationen där journalistkollektivet har politiska sympatier som avviker märkbart från allmänhetens. (Se Kent Asps undersökning.)

    • Håller med om att det är ett problem att journalisterna på många redaktioner är en för homogen grupp.

      Medier har ofta en gemensam agenda, eller tanke om vad som är viktigt (nyhetslogik, urval), men agendan är långt ifrån dold.

  2. En gång i tiden trodde folk nog att TT:s korthuggna notiser stod för något slags kvalitetskontroll, näst intill statligt garanterad, som om det var något slags myndighet.

    Idag är det uppenbart att det är ett och samma kollektiv av skribenter, redaktioner och ägare bakom materialet som i ordinarie tidningsmedia. Att materialet bara är ett samproducerat rehash som gått igenom en anorektisk korrektur för att ge det ett TT-format som allmänheten slentrianmässigt uppfattar som lite mer trovärdigt än annars.

    TT:s ägare:
    Aftonbladet 20 %
    Svenska Dagbladet 10 %
    Stampen 10 %
    Expressen 10 %
    Dagens Nyheter 10 %
    Sydsvenska Dagbladets 10 %
    NT Media 10 %
    VLT 5 %
    Upsala Nya Tidning 5 %
    Pres(s)gruppen TT Intr. 5 %
    MittMedia 5 %

  3. Hur kan det vara bra? Även när journalistiken är ”snaskig” är det mycket problematiskt. Det sänker statusen för journalistiken, inte bara förtroendet.

  4. Precis som du skriver beror det på hur man definierar ”förtroende”. Att tappa förtroendet på grund av en stark misstro mot journalistens syfte är aldrig bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *