Reflektioner om journalistik

Problemet är inte att journalister finns i sociala medier

Kjell Häglund skriver välformulerat och vettigt i Journalisten om vissa journalisters naiva lust att vidarebefordra obekräftade rykten på nätet. ”Jag har inte tid att kolla alla som skriver saker” fick han som svar när han ställde en tv-profil mot väggen. Grundproblemet är dock inte att journalister befinner sig i sociala medier – utan hur de gör det.

En vän till mig delar en länk på Facebook. Det är en bra krönika om en viktig fråga, Kjell Häglunds vädjan till alla journalister att faktiskt inte vika av från grundprinciperna att utöva källkritik, så också i sociala medier. Bakgrunden är att en kille, som fått sitt Twitterkonto kapat av en busig kompis, blivit utpekad av flera journalister som skyldig till rasistiska påhopp på en fotbollsspelare. Mediefolket hade ”skanderat rasistens namn” från sina privata Twitterkonton i ett så kallat Twitterdrev.

Läge att vara neutral

Som journalist försöker jag i dag att undvika att diskutera ämnen i sociala medier som inte är relaterade till just yrket och yrkesrollen. I de ämnena (som här) tycker jag att jag kan vara öppen med mina åsikter.

Jag blir själv lite fundersam när journalistkollegor skickar länkar till alla möjliga kontroversiella utspel, utan reflektion. Kony 2012 är ett exempel.

Lämna inte Twitter i panik

Men den efterföljande diskussionen riskerar att inte hamna där, i den viktiga slutsatsen att de journalistiska principerna fungerar lika bra i sociala medier som i alla andra medier. Istället riskerar den att vridas till att journalister borde hålla sig borta från Facebook och Twitter för att inte vanhelga sin yrkesroll. När jag läser kommentarerna till krönikan i Journalisten hittar jag bland annat den här:

HURRA!!! Jag använder inte twitter, hittar ingen reda i flödet och ordbajsandet… vill bara säga att fler borde kolla källorna….

Det håller jag inte med om, av flera skäl. Främst för att det är som att säga ”jag är journalist men jag väljer bort vissa medier” och för att vi måste kunna lita på de regler som gäller för oss överallt annars även på den här arenan. Att vara journalist eller publicist handlar inte om att väja bort från allt som är svårt. Istället bör vi tackla svåra frågor genom att lita till våra principer, bland annat att:

  • Vi ska sträva mot objektivitet så långt det bara går.
  • Vi ska vara källkritiska – överallt.
  • Vi ska ge båda sidor utrymme att komma till tals.

Så tycker jag. Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar här nedanför!

Länk:

Läs krönikan i tidningen Journalisten

Mer från Mediemänniskan:

Är transparens den nya objektiviteten?

Parajournalistiken är förvillande lik journalistiken

Allt om etik på Mediemänniskan.se

Nick Näslund
Mediemänniskan.se

Nick Näslund
Multijournalist med erfarenhet av nyhetswebb, press, radio och tv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>