Fredsavtalet mellan nymedia och gammelmedia

Det pågår ett bråk mellan ”gammelmedia” och ”nymedia”. Själv gillar jag diplomati, så därför tänker jag medla i debatten. För båda sidor har nämligen fel.

Avtal: Matchen är oavgjord – vi sluter fred

§ 1. Det står 1-1 i interaktivitet

”Gammelmedia” har i praktiken kommit i kapp bloggarna. På de etablerade mediernas sajter kan vem som helst kommentera, tillföra nya synvinklar och rätta faktafel lika enkelt som på en blogg. Så var det inte överallt för tio år sedan, men så är det på nästan alla sajter nu, både lokalt och riks.

Tillsammans har både ”nymedia” och ”gammelmedia” nya upptäckter att göra. Bland annat att göra kommunikationen till en verklig dialog, där läsarna faktiskt får svar. Så är det på vissa bloggar redan i dag, men också hos vissa mediesajter.

§ 2. ”Äktmedia” och sociala medier kan båda användas till journalistik

Ajour-grundaren Emanuel Karlsten har fått kritik för uttalandet att ”alla är journalister”. Här är det viktigt att definiera vad man menar, annars uppstår missförstånd. Jag tycker att det är helt klart så att alla kan producera journalistik, så länge man håller sig inom ramarna för journalistikens definition. Aftonbladets Fredrik Virtanen sa att bloggande var motsatsen till journalistik, något som jag inte tycker stämmer.

Wikipedia är faktiskt ett relevant uppslagsverk i det här sammanhanget, eftersom det använder definitioner som på ett eller annat sätt är godkända av allmänheten i stort. Där framgår det att journalistik är en produkt av ett sätt att arbeta. Att man samlar in, väljer ut och bearbetar innehåll som präglas av verkliga och aktuella händelser. Materialet sprids sedan, via tidningar, radio, tv eller internet.

Blogg är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg. Till och med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har en blogg och jag utgår ifrån att en chefredaktör kan kallas journalist.

Titeln journalist är heller inte skyddad, som läkarens. Epitetet säger ingenting om journalistiken är trovärdig eller inte. Det vimlar av journalistik som inte är trovärdig, både på bloggar och i ”gammelmedia”.

Därför kan man dra slutsatsen att också den journalistiska matchen är oavgjord.

§ 3. Vem är snabbast?

Jag hör ofta att de sociala medierna är så snabba. En nyhet kan sprida sig blixtsnabbt över hela världen och där hänger minsann inte de stora etablerade medierna med. Där skulle jag vilja ställa två motfrågor:

§ 3.1. Vilken är källan?

Ofta är det en länk till en artikel i ett etablerat media någonstans i världen som får stor spridning. Publiken hjälper till att sprida innehållet och då kan man säga att de båda medieformerna faktiskt hjälps åt. Ibland är det istället en bloggare som står för nyheten, exempelvis i rapporter från stängda länder där etablerade medier inte lyckats ta sig in. Där fyller de etablerade medierna en funktion för att fånga upp informationen och presentera den på ett överblickbart sätt.

§ 3.2. Hur stor är genomslagskraften?

Twitter är ofta först på händelsenyheter. Någonstans, någon gång, var det någon som twittrade om den stora branden. Men bara för att tweeten kommer snabbt innebär inte det att den får spridning. Det beror på antalet följare och retweets – och vem som retweetar den. Den så kallade ”Twitter-eliten”, populära twittrare som många människor följer, har blivit nya massmedier som gör redaktionella urval och bestämmer vad som ska få spridning. Där är skillnaden mellan ”gammelmedia” och ”nymedia” inte så stor.

Det är heller ingen nyhet att de stora etablerade medierna ofta är tvåa på bollen. Vid händelsenyheter har lokala medier ofta varit före. De stora etablerade medierna har kvar sin roll som ”den stora spridaren” oavsett vilken källan är.

§ 4. Journalistisk metod

Här är det mer komplicerat att döma oavgjort. Detta eftersom de nya och gamla medieformerna båda har sina styrkor och svagheter.

§ 4.1. Crowdsourcing

Bloggar och nätforum brukar bedömas vara bäst på att engagera många människor som hjälper till att gräva. Detta sätt att arbeta har redan snappats upp av de etablerade medierna, vilket säkert kommer att bli vanligare i framtiden. Flera nyhetssajter har haft direktrapporterande och transparenta grävprojekt på sina förstasidor.

§ 4.2. Redaktörskap

En av journalistikens grundpelare är redaktörskapet. Det finns på nya sajter som Ajour, sprungna ur de sociala medierna, och det finns sedan länge i ”gammelmedia”. Ett urval kan alltid diskuteras och gör aldrig hela publiken nöjd, men de nya och gamla medieformerna har båda möjlighet att välja vilka nyheter de vill berätta om.

Skiss: Så här kunde Ajour.se ha sett ut

§ 4.3. Källskydd

Etablerade och registrerade medier kan genom att luta sig mot lagen ge ett bättre skydd för källor som vill träda fram. Samtidigt kan nyhetssajter som ser ut som bloggar också ha en registrerad ansvarig utgivare och i de sociala medierna finns en stor acceptans för anonymitet.

§ 4.4. Effektivitet

Det ”nymedia” vinner genom att vara många, små och nischade kan etablerade medier ta igen genom sin arbetstid. Få människor har möjlighet att lägga lika mycket tid på journalistiskt arbete som betalda journalister. Här kan båda formerna utnyttja sina specifika styrkor.

§ 4.5. Presentation

Jag tycker att bra journalistik också är pedagogisk. Du kan dra fram hur mycket bra och eget material som helst, men presenteras det inte på ett sätt som är lätt att förstå har du inte uppnått någonting. Publiken har inte haft nytta av journalistiken och konkurrenterna kan vinna på att återberätta din story på ett enklare sätt.

Hur journalistiken presenteras beror inte heller på om det är nya eller gamla medieformer. Det beror på kunskap. Etablerade journalister har möjlighet att öva upp sin kompetens på jobbet, men bloggare och enskilda poddradio-producenter kan bli lika drivna på att berätta en historia genom olika tekniker.

Sammanfattande klausul

Sammanfattningsvis tycker jag att bra journalistik beror på arbetsinsatsen, ambitionen och kvaliteten – inte hur mediet ser ut. Nu vill jag höra dina åsikter i bråket mellan ”gammelmedia” och ”nymedia”. Är du en sociala medier-profet eller murvel-konservativ? Skrolla ner och kommentera!

Nick Näslund
Mediemänniskan.se

Läs också:

Så är du både journalist och människa på Facebook

Google vill att du markerar din bästa journalistik

Nick Näslund
Multijournalist med erfarenhet av nyhetswebb, press, radio och tv.

    Det såg jag och håller med dig på den punkten. Men jag tror mycket av kritiken mot att ”alla är journalister” beror på missförstånd när det gäller just definitionen. Alltid värt att förtydliga.

    Intressant post som jag håller med om, utom att gammelmedia kommit ikapp de nya medierna i alla avseenden. Där finns saker kvar att jobba på, som den personliga kontakten t.ex.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>