måndag 24 juni, 2019

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Att man har en Facebook-sida är ingen nyhet

Se upp så att vi inte gör reklam för det självklara!

Det fanns absolut en anledning till att introducera publiken till nya mediekanaler, när nyhetssajterna var nya och sociala medier slog igenom. ”Titta, nu finns vi här också!” Både journalister och publik behövde vänja sig vid att finnas på, och använda, de nya plattformarna.

I dag är situationen en annan. En stor del av publiken lever online. Facebook är inget farligt, utan den del av vardagen. Nyhetssajterna är väletablerade – och tas för givet. Varje nyhetsförmedlare har – förstås – en sajt.

Journalisterna har också blivit bättre på att använda verktygen. Vi har lärt oss en hel del de senaste tio åren och gjort många misstag – vi lär oss fortfarande. I dag är det inte mystiskt att jobba med onlinejournalistik, samtala och samarbeta med publiken och publicera material kontinuerligt under hela arbetsdagen.

Därför tror jag att behovet av reklampuffar för webben, Twitter eller Facebook har minskat. Att det finns en annan edition online är ingen nyhet. Däremot kan konkret innehåll vara det.

Många stör sig på det som upplevs som ”tjat” om nätet. Det är irriterande, tycker vissa, och ser ingen skillnad på medietrailers och reklamfilmer. Kanske är det en signal för att vi ska ta nästa steg i den digitala mognadsprocessen. Att vi ser onlineplattformarna som självklara och fokuserar på innehållet.

  • Vad tycker du? Ska nyhetsmedier göra reklam för sina andra mediekanaler – och hurdå? 

Kommentarer:

  1. Det jag retar ihjäl mig på är när journalistkollegor kommer med utspelet ”jag såg på facebook att…”. Ursäkta, men FB är inget eget väsen. FB är ingen nyhetsförmedlare i sig. Någon person, grupp etc, kanske med en agenda, valde att publicera ett inlägg på FB. Som journalist måste det värderas varsamt innan man går i spinn?!

    Och jag håller med om att tjatet om webb och sociala medier är tröttande vad gäller tex radio. Jag vill lyssna på radio, det är min och mångas huvudkanal för info. Jag förstår växelverkan med webben men utmaningen ligger i att locka till lyssning i realtid, i FM-bandet. Allt annat, inkl poddar, är lul-lull vid sidan. SR måsrte tro på sin kärnverksamhet och låta programledare göra det de är bra på. Alltså inte twittra…

    • Håller helt med dig om att Facebook inte är ett eget väsen, utan alla utspel har en avsändare värd att värdera. Däremot är det kanske naturligt att man hänvisar till den kanal man såg något på, som ”jag såg på tv att” eller ”jag läste att”. Sedan måste det naturligtvis undersökas närmare och bekräftas.

      Jag håller inte riktigt med om att man som journalist eller medieföretag enbart bör fokusera på ett medieslag. Det viktigaste är journalistiken. Om jag berättar en historia, kan jag använda många olika penslar. Det viktiga är storyn, inte om jag förmedlar den med röksignaler, via rörlig bild eller på sociala medier, tycker jag. Sedan ska det förstås göras med så kvalitet som möjligt.

  2. Jag jobbar på en gratistidning som kommer ut en gång i veckan. Allt som händer under en vecka får inte plats i tidningen eller kan hinna bli gammalt. Därför behöver vi puffa för webben och berätta att vi finns där och att vi är en tidning varje dag, inte bara en dag i veckan.

    • Tack för din kommentar, Oskar! Det är alltid lätt att glömma att det inte finns ”likadana” behov på alla typer av redaktioner. Självklart behövs fortfarande hänvisningar till andra kanaler, men jag tror att allmän reklam för ”vår Facebooksida” har minskat. Däremot kan man ju plocka upp exempel på vad som sker online, exempelvis att man kan följa veckans nyheter. Att webbadressen frontas i en papperstidning är såklart en bra idé, tycker även jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *