måndag 24 juni, 2019

Mediemänniskan.se

Inspiration och input för nyhetsjournalister.

Är enkäten på stan det svåraste som finns?

Allt du ville veta – och dilemman du inte ville veta – om enkäter på stan.

En enkät – en serie intervjuer, ofta med slumpmässigt utvalda personer på stan – är sedd som den enklaste formen av journalistik. Ofta är det en enkät praktikanten får börja med, det sommarvikarien får göra först av allt. Men skenet bedrar – det finns ganska många fallgropar som går att lära sig att undvika och en del dilemman att fundera över för att nå fram till den förfinade enkäten, en konst i sig.

Frågeställningen

En enkät kan användas inom alla ämnen – från högt till lågt, stort eller smått. ”Vilken glass gillar du bäst?” eller ”Hur tycker du att regeringen ska agera i frågan om Nato-medlemskap?” är båda frågor som skulle kunna ställas.

Hur ställer du frågan?

  • Precis som vid större enkätundersökningar som olika institut gör via telefon spelar det roll hur frågan ställs. ”Visst borde kommunalrådet avgå?” är förstås ett extremt exempel på en ledande fråga, men det finns en bred gråskala att ta hänsyn till. Hur ställer du frågan i enkäten? Leder du in intervjupersonerna mot ett specifikt, eller några få specifika, svar?

Får alla samma fråga?

  • Det regnar och du har varit ute i en hel timme för att jaga rätt på folk som vill svara. Många vägrar. Får den första du träffar verkligen samma fråga som den sista? Det är lätt att bli påverkad under enkätens gång – när man till exempel upptäcker att frågan inte var så enkel som man först tänkt ut.

Anfallet

Det är långt ifrån säkert att människor på stan går runt och drömmer om att bli påhoppad av en reporter som kräver ett svar på en fråga som de aldrig tänkt på själva: ”Vad tycker du om nivån på försäkringspremierna?” Därför är det ofta en utmaning att få människor att ställa upp.

Kanske ska man kasta sig på någon…

  • Någon gång under min utbildning fick jag rådet att gå fram och ställa frågan direkt och sedan rikta mikrofonen mot personen i fråga, utan att först presentera mig eller förklara varför jag var där. Fördelen var att man då skulle få mer spontana svar och att jobbet skulle gå snabbare. Efteråt kunde man alltid förklara vad det inspelade svaret skulle användas till.

…beroende på vad du jobbar med?

  • Jag upptäckte dock snart att det inte fungerade så bra som radio- eller pressreporter, men kanske är mer effektivt när det gäller tv. Anledningen är att tv-kameran dels är mer skrämmande om intervjupersonen får möjlighet att överväga om han eller hon ska vara med – dels är kameran i sig ett tydligt sätt att visa varför man får en fråga. De flesta har sett ett tv-team på film och vet hur det går till. När jag däremot halade upp en radiomikrofon möttes jag med större skepsis om jag inte presenterade mig före frågan.

Distraktionen

Bloggen Journalisttips har följande tips:

Ta med något som distraherar dem! Som fångar deras intresse. En attiralj att öppna samtalet med.

En tidningsartikel eller en bild på en person gör att intervjupersonen glömmer bort kameran en smula. Reportern spelar på intervjupersonens nyfikenhet.

Personligheten

Jag beundrar kollegor som får det jag själv tycker är så svårt att verka så lätt. Det kan vara i alla möjliga sammanhang, som när de ringer upp brottsoffer, tydligt ifrågasatta politiker eller ställer svåra frågor på stan – och lyckas direkt!

  • Din personlighet, attityd och ditt självförtroende är avgörande för mycket, så även enkäten. Tar du kommando direkt har du antagligen lättare att lyckas. Ger du däremot en känsla av att det är jobbigt att störa, blir det svårare att få någon att stanna till och svara på dina frågor.
  • Att öva ökar självförtroendet – även under en kort period. Ofta har jag ett sämre självförtroende i början av de 20 minuter som jag är ute på stan än i slutet av enkätintervjuandet.
  • Utveckla en metod som fungerar för dig! Eftersom vi har olika personligheter så varierar de koncept som är mest effektiva från reporter till reporter.

Hur väljer du? Och hur ska man välja?

Här är ett dilemma som du med fördel kan diskutera på redaktionen:

Säg att du ger dig ut på stan för att hämta hem fem svar från ”vanliga människor”.

  • Ska du redovisa de första fem svaren du får, trots att de alla säger likadant?
  • Eller ska du fortsätta fråga tills du får svar som är olika, så att du skildrar fler än en åsikt?

Själv tycker inte jag det där är helt lätt. En enkät på stan är ju långt ifrån en vetenskaplig bild av opinionsläget. Du kanske, genom andra källor, vet att 90 procent av svenskarna tycker på ett sätt – men du hittar bara personer just där och då som tycker helt annorlunda.

En enkät kanske inte ska ses som om den ger en bild av vad allmänheten (”vanliga människor”) tycker. Men varför gör vi då enkäten?

Presentation: Redigering och klippteknik

Så där! Nu har du hämtat hem dina svar. Då gäller det att presentera dem på ett överskådligt och aptitligt sätt.

  • I papperstidningen är det praxis att alltid ha bilder på alla som intervjuats. Går det att lyfta fram det roligaste citatet? Bör du göra det?
  • I radio och tv kan klipptekniken spela stor roll för hur publiken uppfattar enkäten. I radio har jag ibland använt musik för att få upp tempot, eftersom det ofta handlar om ovana intervjupersoner med långa pauseringar och hummanden. Korta klipp ger ett rappare intryck. Man kan också återvända till en och samma intervjuperson flera gånger – vilket också går att göra i en voxpop i tv.
  • Och hur redovisar vi egentligen en enkät på webben? Finns det något praxis ännu? Som ett bildspel? Tabell? I löpande text? Här finns fortfarande en stor frihet att prova sig fram.

Vad har jag glömt?

  • Vilka tips kan du ge för att få enkäten ännu lite bättre?

Nick Näslund
Mediemänniskan.se

Kommentarer:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *