tisdag 13 november, 2018

Mediemänniskan.se

Journalistbloggen med 2 000 besökare i veckan.

Illustration: Nick Näslund

Sagan om näsapan och strutsmyndigheten

Lurvig och luttrad satt näsapan på sin redaktion och behövde återigen ta kontakt med en långhalsad fågel.

Baserad på alldeles för verkliga händelser.

Näsapan suckade för sig själv. På känguruverket fanns en hoppjerka som hade till uppgift att hjälpa näsapor till rätta. Något sådant fanns inte när det gällde strutsarna, trots att de fanns i stor mängd i djungeln – myndigheten hade växt.

Om en struts gjorde något, antecknades det inte förrän dagen efteråt. Var strutsarna i full färd, var det en särskild struts man skulle ringa – men om strutsarna hade strutsat klart, kunde den aktuella strutsen inte svara på några frågor alls. Det var nämligen olika it-system, hette det.

Näsapan kliade sig på näsan. Varför kunde inte strutsarna komma åt samma system? Det måste vara svårt att samordna sitt strutsande.

Nu var det så, att näsapan visste att det pågick ett arbete i strutskolonin. Vem som var ansvarig struts var svårt att få veta, men efter lite djungeltrummande fram och tillbaka fick apan till slut ett namn. Nu var tyvärr just den strutsen på semester och hur det gick i arbetet stod bara i en pärm som just den strutsen hade på sitt arbetsrum i en mörk grotta dit kollegorna inte vågade gå in.

Näsapan fick snällt vänta några veckor.

Otåligt började apan fila på en annan idé. Det var dags att höra av sig till en nationell struts som hade koll på hela djungelriket. Någon e-postadress fanns inte på strutsarnas övergripande sajt, så näsapan fick ringa växeln och fråga först. Men nu kunde apan trumma iväg sitt budskap: en begäran som enligt djungelns lag ska hanteras skyndsamt.

Veckorna gick. Inget svar.

Till slut slog näsapan frustrerat (men trevligt) på djungeltrumman igen. En struts hörde då av sig och förklarade att de förvuxna fågeldjuren bestämt att de inte lämnade några ytterligare uppgifter. Näsapan kliade sig i huvudet. Kunde strutsarna verkligen bestämma det?

Enträget fortsatte näsapan till ännu en fråga som var avslutad hos strutsmyndigheten. Den här gången var det en överstruts som apan hade frågor till. Överstrutsar hade väldigt tydlig makt i samhället (ja, nästan mer än till exempel på känguruverket) men de ställde nästan aldrig upp på intervju.

Mycket riktigt. Överstrutsens sekreterare förklarade att huvudet var stoppat i sanden för längesedan och att man dessutom hade bestämt att man inte gjorde några uttalanden nu när frågan i deras ögon var avslutad.

Näsapan suckade och gick fram till fruktkorgen. Kanske gick det bättre efter lunch.

Kommentarer:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *